Ironiskt lugnt

Sist jag skrev hade jag precis blivit inlagd en andra gång. Då låg jag tre dagar. Åkte hem på omsdagen men blev inlagd igen måndagen efter. En tredje gång. Låg då en vecka (måndag-måndag). 

Onsdagen den 22/3 vaknade jag med lite molande värk i mage och rygg. Tyckte inte jag behövde någon alvedon så tackade nej till det. En halvtimme senare tilltog värken och jag ringde på klockan och bad om alvedon och värmekudde. Till det fick jag även en CTG kopplad som visade på täta sammandragningar. Sammandragningar som ganska snart tilltog både i styrka och smärta. Jag sattes på fastande mage och ringde tillbaka maken som åkt till jobbet. Alla trodde att det var dags för bebis. Eftersom jag inte var planerad att få bebis den dagen och eftersom bebisen mådde bra och inget var akut så fick jag vid 15-tiden en bricanylspruta för att lugna värkarna innan snitt. Den bricanylen tog så bra att allt värkarbete avbröts och man bestämde då att även avvakta med kejsarsnitt. Framåt kvällen fick jag börja äta igen. 

Sen dess har det varit ironiskt lugnt. Jag är i v35 (34+3) och bebisen får mer än gärna komma (jo jag vet att den mår bättre i magen men rent medicinskt är det ingen fara) men nu när det är ok verkar den lilla gossen bestämt sig för att avvakta. Dessutom känner jag mig för första gången i graviditeten som “normalt gravid”. Jag har vågat släppa rullstolen och rör mig något mer och det funkar. Lustigt, denna bebis som sedan v23 hotat att komma för tidigt verkar nu ha bestämt sig för att faktiskt bli en majbebis. Eller? 

Inlagd, igen…

Jag blir bättre på att lyssna på min kropp. I lördags åkte vi in en sväng till förlossningen. Hade haft en hel del sammandragningar och inte känt av bebisen på hela dagen. Vi blev mottagna och jag fick lära mig att man tydligen alltid ska ha med sig sitt papper om blodgruppering (vi var på besök och åkte till närmsta förlossning som inte är “vår”). Det löste sig ändå. 

De tog en CTG-kurva, något vår bebis hatar så han satte genast igång att rumla runt. Sedan gjorde läkaren ett vanligt ultraljud och bedömde barnets vikt till 1700g (v30+1), helt enligt kurvan. Därefter gjordes ett vaginalt ultraljud. Ganska van vid dessa nu efter både cancerbehandling, ivf-behandling och dessa två månader. Vid mätningen visade måttet på 15mm. 5mm kortare än veckan innan men ingen funneling. Skönt! Vi åkte hem.

Under söndagen och måndag förmiddag så fortsatte sammandragningarna. Tilltog när jag stod upp och fortsatte i vila. Jag ringde MVC som tyckte att jag skulle åka in till antenatal. Ringde maken och sa att jag skulle åka in och han bad mig kolla om grannen kunde köra. Det kunde hon, fick sällskap till maken kunde komma och avlösa efter jobbet. Vi bedömde att han inte behövde stressa, allt hade ju sett bra ut på lördagen. 

Inne hos barnmorskan kopplade hon en CTG som visade på bra fosterrörelser och inga sammandragningar. Jaja tänkte jag, skönt med falskt alarm. Vi fick vänta en timme eller så innan läkaren tog emot. Hon gjorde en vaginal undersökning men avbröt den och hämtade en kollega. De mötte tappen till samma som i lördags men skillnaden var att jag har funneling. Så en tapp på 15mm och den stängda delen är 7-8mm. Samma mått som i januari när jag blev inlagd i v23. Så jag blev inlagd och ordinerad kortisonbehandling för bebisens lungor, ifall han gör allvar av sina hot att komma ut. Maken fick återigen åka hem och packa lite grejer. 

Efter två behandlingar kortison så säger läkarna att de inte kommer stoppa en förlossning om det kommer till det. Däremot blir det kejsarsnitt eftersom han ligger med rumpan ner. Jaja, jag tycker gott att han kan vänta några veckor men jag känner ingen oro över hur han skulle må om han kom snart. Läkarna är inte oroliga så jag bestämde mig för att inte vara det heller.

Samtidigt som jag var inlagd hade vi besök hos auroraläkaren igår. Efter att ha berättat vår historia och min bakgrund så konstaterade läkaren att kejsarsnitt är det bästa i detta läge. Så, vi fick planerat snitt. Det finns några parenteser, OM han vänder sig innan v37+0 och bestämmer sig för att komma ut innan den veckan så kommer det bli vaginal förlossning. Men efter v37+0 blir det kejsarsnitt. Vänder han sig inte så är det kejsarsnitt vilket fall som helst. Det känns skönt att lägga det bakom och tänka framåt. 

Vecka 25

Idag vänder vi vecka och kliver in i v25 (24+0). Bebisen ligger fortfarande där han ska så vi är nöjda. Mindre nöjda över att vara kvar på spec BB dock. Verkar bli över helgen sedan ny bedömning och är måtten desamma så får vi åka hem och vila graviditeten ut. I onsdags låg det stängda måttet på 8-9 mm. Så enligt plan so far.

Fortfarande inlagd

Inget nytt är bra nyheter. Inget prat om kortisonspruta än vilket jag är oerhört glad för. Vår lilla kille ska inte födas i v23+5!  Har försökt göra en deal med honom att han ska ligga kvar i minst 6 veckor till. Läkaren verkar bara nöjd med 4 veckor till eftersom v28 inte räknas som extremt prematur bara prematur. “Bara”…

Jag tycker att sammandragningarna minskat men å andra sidan ligger jag bara i en säng och går upp och äter mat i lilla matsalen. 

Fick veta att man i måndags när jag lades in trodde det var mycket värre. Man trodde då att tappen endast var stängs 9mm men senare undersökning visade att den är 23mm. Jag har försökt googla lite på hur lång en tapp ska vara och har hittat måttet 40mm. Är den under 30mm börjar det bli halvbra. Men som med allt så finns inga klara besked om vad som är illa eller riktigt illa. 

Idag ska de göra en ny mätning och sedan ta ställning till om jag kan åka hem och fortsätta vilan där eller får stanna ett tag till. 

Så nu lilla hjärtat ligger vi still och klarar oss över v28.

Inlagd

Åkte iväg till antenatal imorse och ligger nu på spec-BB för bedömning. Nu lilla bebis stannar vi inne. ❤